Matsuo Basho

Det väderbitna benranglet Matsuo Basho

Matsuo Basho (1644-1694) räknas tillsammans med Issa, Buson och Shiki som en av de fyra stora, japanska haikumästarna.

Han gjorde rent hus i den högstämda japanska hovdikten; han uteslöt allt tillgjort, allt sentimentalt och allt onödigt; hämtade ord och motiv från folkliga verser, från slang och vitsar. Hans dikt handlar om möten med människor och platser, där någonting obegripligt stort och ensamt klingar.

Tranans urvalsvolym, med dikter från Bashos femton sista år i livet, är vackert bunden med ett präglat omslag.