Lars Andersson

Artemis Lars Andersson

Här berättas om en sommar, och den som berättar är en man som saknar förmågan att gå vilse i skogen. Det är tidigt 1990-tal, Bosnienkriget rasar, han arbetar vid Räddningsverket i en svensk landsortsstad. Han gästar sin systers bröllop, det är i den trakt där han tillbringade sin barndoms somrar. Men efter bröllopet påträffas den kvinnliga prästen som förrättat vigseln mördad på sjöstranden, knivhuggen och insnärjd i ett fisknät.      Det bästa denne man vet är att lägga sig och somna under bar himmel, i skogen eller i en drivande roddbåt på sjön. Han verkar vilja sjunka bort från sin tillvaro just nu, sina familjeförhållanden, sin befattning som statlig katastroftjänsteman. Men mordet väcker en annan vittring och han blir ett slags privatspanare. Detta är i de internetbaserade dataspelens tidigaste barndom: han ger sig ut i ett för honom okänt landskap för att locka fram mördaren ur dunklet. Och iscensätter därmed en alldeles egen katastrof. Artemis är en roman som söker sig fram i en säregen tidskänsla, längs mytologiska spår och irrvägar, för att få sin huvudperson att möta sin egen blick. Den publicerades första gången 1995.